Skolkuratorn har nyckelroll i att fånga upp barn som behöver stöd

För att barn och unga som behöver socialt stöd ska tas om hand på rätt sätt behöver olika professioner i barnens närhet tid att bygga relationer och möjligheter att samarbeta med varandra. Det visar en ny avhandling från Campus Västervik och Högskolan Väst. Enligt studien är det framför allt skolkuratorer som behöver få utökade resurser. 

Emma Ottosson, licentiat i arbetsintegrerat lärande, har studerat ett samverkansarbete mellan elevhälsan och en fritidsgård i en landsbygdskommun.

Jag har bland annat undersökt hur samarbetet har möjliggjort för de vuxna som möter barnen att identifiera och fånga upp de barn som är i behov av stöd och sedan hjälpa dem att själva söka rätt form av stöd, berättar Emma Ottosson.

Hennes studie presenteras i avhandlingen Organisering av socialt stöd till barn och unga – samverkan mellan elevhälsoteam och fritidsgård.

Skolkuratorn central funktion

Ett resultat av studien som Emma Ottosson vill lyfta fram är vikten av att skolkuratorer får tillräckligt med resurser och utrymme.

Skolkuratorerna är de professionella inom socialt arbete som ofta finns närmast barn som bor på landsbygden. Samtidigt är inte skolkuratorn en resurs som tas till vara tillräckligt mycket, säger Emma Ottosson.

Hon hänvisar till att många kuratorer måste dela sin arbetstid mellan flera skolor och därför inte har den tid som krävs för att bygga relationer på ett sätt som kanske gör att barnen vill öppna upp sig om problem. Emma Ottosson lyfter också att skolkuratorer saknar övergripande metoder och ramar för hur arbetet ska se ut.

Lärare har läroplanen att förhålla sig till och en skolsköterska följer ett program i sitt arbete. Skolkuratorn har ingen motsvarande ram att arbeta inom. Det kan innebära ett stort handlingsutrymme men eftersom kuratorerna sällan har mycket tid kanske det handlingsutrymmet ändå inte kan användas på bästa sätt, säger Emma Ottosson.

Samarbete ger fördelar

En lösning kan vara att elevhälsan samarbetar med den lokala fritidsgården, i likhet med det samarbete Emma Ottosson har studerat. Samarbetet kan leda till flera fördelar. Till exempel att fritidsledare, som ofta står nära de barn och unga som kommer till fritidsgården, kan vara en länk till skolkuratorn. Samtidigt har inte fritidsledarna kompetens för att ge socialt stöd, vilket kuratorerna kan hjälpa dem med.

Det är en process för barn att be om hjälp, en process som behöver tid och tillit till de vuxna. Behov av stöd kan visa sig genom olika pusselbitar, som vuxna inom olika verksamheter kan behöva samarbeta kring för att skapa en helhetsbild av, säger Emma Ottosson.

Genom utökade resurser till elevhälsan samt samarbete mellan skolkuratorer och fritidsledare, kan mer tid läggas på förebyggande arbete i stället för att endast hantera akuta situationer, tror Emma Ottosson.

Genom förebyggande arbete ges utrymme att lära barnen att de är värda tiden och stödet de kan få när de har olika problem, säger Emma Ottosson.

Hon tror att hennes studie kan göra nytta för de flesta som jobbar med barn i sin vardag. Även de som inte är utbildade inom socialt arbete. Hon ser också att resultaten kan utgöra ett viktigt underlag för beslutsfattare.

Bidrag till forskningen

Att Emma Ottossons studier rör arbete inom en landsbygdskommun gör dessutom att resultaten bidrar med nya perspektiv till forskningen inom skolsocialt arbete. Emma Ottosson ger olika exempel på styrkor som finns inom socialt arbete på landsbygden:

Kommunikationsvägarna är kortare än i stora städer. På landsbygden är det lättare att veta vem som har vilket uppdrag och det är oftare färre personer som behöver bli involverade, vilket sparar tid. Är kommunikationsvägarna enkla blir kontakterna av och fastnar inte på en att-göra-lista, säger hon.

Emma Ottosson har genomfört sina forskarstudier på Campus Västervik samt Institutionen för individ och samhälle vid Högskolan Väst.

Läs hennes avhandling: Organisering av socialt stöd till barn och unga – samverkan mellan elevhälsoteam och fritidsgård