Livsmedelsinspektör

Från att ha varit krögarnas stora skräck till att förknippas med välvilja och goda relationer. Så jobbar livsmedelsinspektören Anna och hennes kollegor för att hjälpa de som hanterar livsmedel att göra rätt.

Det är måndag och livsmedelsinspektören Anna parkerar sin cykel intill Stora Torget i Västervik. Samtidigt skyndar Heidi ut från Kafé Kannan:

Hjälp! Ska du till mig? Ropar hon till Anna. När jag ser att en livsmedelsinspektör kliver innanför dörren är första känslan alltid lite panikartad, ”oj har jag gjort något fel?”, berättar Heidi som driver café Kannan i Västervik.

Ibland räcker det med att Anna bara visar sig berättar Anna med ett skratt.

Men det är en del i mitt yrke att kunna hantera näringsidkarnas nervositet. Den är helt förståelig. Jag blir också nervös om jag blir reviderad i mitt jobb, även om jag vet att jag inte gjort något fel.

Vi slår oss ner i caféets blommiga retrofåtöljer. Det är en god ton mellan Anna och Heidi. Långt från det strama, hårda och auktoritära som ibland kan förknippas med myndighetsutövning. Anna berättar att det är viktigt att skapa goda relationer för att nå samsyn. Näringslivet måste förstå myndighetsutövarens uppgift och den myndighetsutövande personen måste förstå företagaren och företagens villkor.

Ungefär 500 000 svenskar drabbas varje år av någon form av matförgiftning, antingen hemma eller efter att ha ätit på något matställe. Som livsmedelsinspektör tittar Anna på verksamheternas rutiner för rengöring och hygien, varumottagning, hur lokalen underhålls, hur de tar hand om avfall, vilka temperaturer de har vid förvaring, om det finns skadedjur i lokalerna och tar reda på vilka kunskaper om livsmedelshygien och risker i hanteringen personalen har.

Kunderna ska känna sig trygga med att det är säker mat som serveras och säljs. Handlar du till exempel allergikost, så ska du vara säker på vad som finns och inte finns i maten, berättar Anna.

Anna och hennes kollegor gör inspektioner på olika typer av livsmedelsanläggningar. Det omfattar även skolkök, mataffärer, godiskiosker och köket på fängelset och Västerviks sjukhus. De kontrollerar försäljning av tobak och folköl och kommunala dricksvattenanläggningar.

De som driver en verksamhet med livsmedel ska känna till och kunna de lagar de behöver följa. Vi kommer på besök ett par gånger per år, men inte främst för att leta brister. Vårt jobb är att kontrollera att livsmedelslagstiftningen följs, och att tillsammans med ägaren stämma av hur verksamheten fungerar, berättar Anna.

Det är en balansgång att både vara en rådgivande samtalspartner och samtidigt kontrollera så att lagstiftningen följs.

Det är en vågskål som man lär sig hantera med tiden. I början kunde jag vara för snabb och säga för mycket, vilket potentiellt hade kunnat bli ett problem. Nu är jag mer trygg och kan vila i att jag inte vet svaret direkt utan ber om att få återkomma.

Det kollegiala stödet är viktigt för Anna. På miljö- och byggnadskontoret hjälps kollegorna åt att bolla frågor och stötta varandra.

Visst kan det uppstå känsliga situationer där jag måste vara bestämd, jag får ju inte tumma på lagen. Men vi ska hjälpa de som hanterar livsmedel att göra rätt. Min uppfattning är att de flesta i vår kommun är väldigt duktiga och vill göra rätt för sig, säger Anna.

Inspektionen på Kafé Kannan lider mot sitt slut och Anna tar av sig sin vita rock. Heidi tar lättad emot beskedet att de sköter sin verksamhet helt enligt lagstiftningen. Hon berättar att hur jobbigt det än må vara med oanmälda inspektioner så är hon tacksam över att livsmedelsinspektörerna finns.

Jag som ägare är ju helt införstådd med vikten av att följa livsmedelslagstiftningen, men ibland kan det vara svårt att få annan personal att verkligen förstå hur viktigt det är. Där är de oanmälda inspektionerna ett bra argument för mig att använda för att få all personal på tårna och förstå hur viktigt det är, berättar Heidi.

Hon passar på att ställa en del följdfrågor efter inspektionen innan det är dags för Anna att packa ihop för den här gången.

Det absolut bästa med mitt jobb är att få träffa alla människor och känna att vi faktiskt kan hjälpa dom. Att dom ser oss som en hjälp och inte ett hot. Vi vill till samma slutpunkt; att få ut säkra livsmedel till kunden, säger Anna.