Vi skulle vilja använda statistikkakor i syfte att löpande förbättra webbplatsen. Godkänner du det? Du kan när som helst ändra ditt val.
Uppdaterad 21 november, 11:00

Varning för halka

Det är halt ute! Vi påminner om att ta det försiktigt när ni går, cyklar eller kör. Vi arbetar för fullt med halkbekämpning, både med salt och vid behov bergkross, för att hålla vägar och gångbanor säkra. Ta hand om dig! Varning för halka

Deponering

De massor som redan fanns i deponi och i sedimentationsbassäng innehöll relativt mycket kvicksilver och PCB. Halten i de sediment som muddrades upp från vikens botten var betydligt lägre.

De avvattnade muddermassorna deponerades på det område där andra förorenade massor redan fanns. Dessa områden var sedimentationsbassängen och den gamla deponin. Den första var fylld med fibrer från tidigare utsläpp och den andra med muddrade fibrer. Förutom muddermassorna deponerades även avbaningsmassor från utfyllnadsområdet.

Gasdräner installerades i deponins fyllning direkt under tätskiktet. Detta för att hindra gastryck som kan skada täckningen. Ett sådant tryck kan bildas när det organiska innehållet i muddermassorna bryts ner. Gasdränderna bestod av strängar av grus insvepta i fiberduk. De ventileras genom ett rör i deponins högsta punkt. Där kan också sammansättningen av gasen kontrolleras.

I deponins släntfot, direkt under tätskiktet, lades en dränering. Denna var till för att avleda lakvatten och för att hindra att höga portryck byggs upp. Dräneringen utfördes som en fyllning av grus insvept i fiberduk. Den avslutades mot ett partikelfilter i vallen mot viken.

Deponin täcktes med dubbla tätskikt, dräneringslager samt skyddstäckning. Tätningen består av ett geomembran som lades direkt på en matta av bentonit. Geomembranet var en helsvetsad duk av polyeten. Mattan var gjord av bentonitlera som fixerats mellan två fiberdukar. Leran tar upp vatten och sväller till ett tätande skikt. Vid anslutningar mot berg tätas med bentonitlera blandad med sand.

Över tätskiktet lades först ett skyddslager av sand. Detta för att skydda tätskikten mot penetrationsskador. Därefter lades ett dräneringslager av grus för att säkerställa goda avrinningsförhållanden. Sedan lades ett filter som ska skydda dräneringen mot igensättning och slutligen lades en skyddstäckning av morän. Den totala täckningsmäktigheten är ca 1,7 m. När täckningen var klar under våren 2004 såddes gräs på ytan.

Hela saneringen övervakades genom provtagning och analys av kvalitet på vatten och luft. Detta för att vara säker på att den kortsiktiga påverkan under arbetet inte blev för hög. Ett särskilt miljökontrollprogram upprättades för detta.

Sidan senast granskad den 13 september 2016