Vi skulle vilja använda statistikkakor i syfte att löpande förbättra webbplatsen. Godkänner du det? Du kan när som helst ändra ditt val.
Uppdaterad 21 november, 11:00

Varning för halka

Det är halt ute! Vi påminner om att ta det försiktigt när ni går, cyklar eller kör. Vi arbetar för fullt med halkbekämpning, både med salt och vid behov bergkross, för att hålla vägar och gångbanor säkra. Ta hand om dig! Varning för halka

Fakta om PCB

PCB, polyklorerade bifenyler, är organiska föreningar som framställs genom klorering av bifenyl. Ämnet PCB är en blandning av olika isomerer. Den har en klorhalt på 40 till 60 procent. PCB har låg brännbarhet och låg ledningsförmåga. Detta har gjort PCB mycket användbar inom industrin. Det har sedan 1920-talet används som isolatorvätska i transformatorer och kondensatorer samt för att göra plast mjuk. Det har också använts som tillsats i hydraul- och smörjolja, färg, fogmassa och i självkopierande papper.

PCB uppmärksammades som miljögift vid mitten av 1960-talet. Föreningarna är svåra att bryta ner. I synnerhet de högklorerade. De finns därför kvar länge i miljön. I dag har de en allmän spridningsbild. De förekommer i såväl luft, vatten, jord och i sediment som i flora och fauna. De samlas i fettvävnaden på grund av sin höga fettlöslighet och anrikas uppåt i näringskedjorna hos djur. De är giftiga för vattenlevande organismer och ger störningar i fortplantningen hos fisk och marina däggdjur som säl. Beroende på var i molekylen kloratomen befinner sig kan PCB grovt indelas i två grupper. Den ena gruppen har i försök på djur visat sig vara mycket giftig. Den har dioxinliknande effekt genom att de binds till den så kallade dioxinreceptorn i celler. De som tillhör den andra gruppen är giftiga på grund av att deras nedbrytningsprodukter på olika sätt påverkar fysiologiska processer.

Det går i dag inte att göra en traditionell uppskattning av hur giftigt PCB är för människor. Detta beror på att det saknas relevanta data. Exponeringen för PCB i Norden är sannolikt av en sådan storlek att det inte går att utesluta en liten påverkan på hälsa hos barn som exponeras i moderlivet och möjligen också via modersmjölken. Amerikanska studier tyder på att störningar som hypoaktivitet och inlärningssvårigheter hos barn kan vara förknippat med exponering för PCB hos mödrarna. Ytterligare studier behövs för att klargöra dessa frågor.

I Sverige förbjöds användningen av PCB i annat än slutna system år 1973. År 1978 förbjöds totalt all ny användning. Dock finns fortfarande en tillförsel av PCB till miljön.

(Källa: Nationalencyklopedin)

Sidan senast granskad den 13 september 2016