Fåglar i Örserumsviken
Det är gott om fågel i och i närheten av Örserumsviken. Det visade den fågelinventering som Thomas Ewerlid gjorde under år 2000. Här följer en sammanfattning av hans rapport.
Hela viken med dess strandskog har under hela år 2000 totalinventerats på såväl häckande som tillfälliga/rastande fåglar.
Utöver Örserumviken har också den närbelägna Hästhagsjön samt delar av området mellan inventerats. Detta därför att ett betydande utbyte av framför allt sjöfågel sker mellan dessa två lokaler.
Det mest intressanta området mellan lokalerna är bäcken som förenar Hästhagsjön med Örserumsviken. Det är ett område som kan påverkas av restaureringsarbetet. Därför har detta område också inventerats till fullo.
Sammanfattning och slutsatser
Totalt noterades 114 arter. Av dessa antas 61 arter häcka på området. Några fler arter kan befinnas vara häckfåglar, såsom Morkulla, Vattenrall, Orre, Grönsiska och eventuellt Mindre korsnäbb, Stjärtmes, Mindre hackspett med flera.
Generellt sett har Örserumsviken en god sammansättning i fågelfaunan och en god population av flera arter. Som rast- och övervintringslokal verkar viken fungera som en refug för flera arter. För andra är det en ren födosökslokal. Tråkigt att inte den eventuella nattfågelfaunan kunnat utforskas. Men som sagt var inte vädret på sin bästa sida denna sommar. Lågtrycken ställde till det för flera arter. Extra tydligt var det hos Skäggdopping, men sannolikt mycket hårt även för många sent anlända tättingar med flera. Ringmärkarsiffror runt om i landet visar på en mycket svag ungfågelproduktion hos många tättingar under en regnig och kall sommar som denna.
Det viktiga är ändå att det nu finns ett material över fågelfaunan vid viken. Framför allt vad gäller sjöfågelsidan. Det är de arter som vistas i och vid vattnet samt vid sedimentbassängen som kommer att påverkas mest av saneringen. De arter som tros kommer att påverkas hårdast är: Skäggdopping, Häger, Knölsvan, Gräsand, Vigg, Knipa, Storskrake, Vattenrall (?), Sothöna, Tofsvipa, Enkelbeckasin, Drillsnäppa, Rörsångare och Sävsparv. Dessutom en del arter som arter som endera söker föda eller övervintrar i eller i anslutning till vassen eller vattnet. Exempel på sådana är: Storskarv, samtliga änder, vadare av olika arter, samtliga måsfåglar, Tornseglare, Hus- och Ladusvala, Gärdsmyg, Järnsparv, Rödhake, Blåmes och i viss mån Stare.
De lokaler som har störst behov av att skyddas är enligt min mening i första hand bäckens mynning samt Karins holme. Örserumsbäckens mynning är troligen Västervik kommuns bästa lokal för Kungsfiskare (Alcedo atthis). En i Sverige klart hotad art. Tyvärr ville ingen Kungsfiskare visa upp sig under inventeringen. Men rapporter finns om en individ på dagsbesök under hösten. Ett normalt år finns Kungsfiskare frekvent under vintern i bäcken, ofta flera individer. Lokalen är även en potentiell häcklokal för arten. Även arter som Strömstare, Mindre hackspett och Stjärtmes uppträder kontinuerligt vid bäcken vilket inte gör den mindre värd att skydda. På vintern är just bäckmynningen en utsökt lokal för arter som Gärdsmyg, Rödhake och Sävsparv. Denna specifika lokal är alltså viktig för flera arter, varför det bör tas i beaktande vid saneringsarbetet.
Karins holme är den bästa lokalen för häckande sjöfågel. Skäggdopping och Sothöna har här en fin koloni. Kolonin är belägen på östra sidan om holmen. Även här bör viss försiktighet iakttas vid saneringen.