Fanny och Martina jobbar med rehabilitering i patienternas egna hem
Hemsjukvårdens lokaler i Gertrudsvik har trägolv, högt i tak och vacker utsikt över viken. Fanny är fysioterapeut, det som tidigare hette sjukgymnast. Martina är arbetsterapeut. Båda arbetar med rehabilitering, ofta tillsammans. Här finns kontor och personalutrymmen, men patienterna åker de hem till, precis som hemsjukvårdens sjuksköterskor.
Fanny och Martina ingår i en stor arbetsgrupp som sysslar med rehabilitering i Västerviks kommun. De möter patienterna i deras egna hem eller på särskilt boende. Det kan handla om äldre som legat på sjukhus. Hemma igen behöver patienten hjälp med att få till sin egen vardag.
– Patienter kan bli passiva i sjukhusmiljö, säger Fanny. Hemma blir de oftast mer motiverade att klara sin vardag själva, då de är i sin naturliga miljö.
Som fysioterapeut ser Fanny till funktionen, att muskler och leder ska fungera. Som arbetsterapeut är Martina mer inriktad på aktiviteten, vad patienten vill kunna göra i sin vardag. Det hänger samman.
– Vi jobbar mycket ihop i patientärenden, säger Fanny.
– Vi sätter upp en plan tillsammans med patienten, berättar Martina. Vad är viktigt för just dig att klara i din vardag? Det gör stor skillnad att kunna träna hemma. Att till exempel ha köksträning i sitt eget kök. Eller att träna på att gå i trappa i sin egen trappa. Det blir mer verkligt då.
Ett vanligt mål är att inte vara beroende av hemtjänst. Att kunna klara sig själv. Västerviks kommun satsar på hemrehabilitering. Det lönar sig. Ju fler äldre som klarar sig själva, desto färre behöver hemtjänst.
– Jag tycker att det är bra här i Västervik, att kommunen satsar på detta, säger Fanny. Det är inte alla kommuner som gör det.
– Det är roligt att träna patienter, säger Martina. Att få se hur de gör framsteg efterhand, tills de kan klara sig själva.
Enkla praktiska hjälpmedel kan ha stor betydelse i vardagen. Fanny och Martina bedömer varje patients behov och provar ut lämpliga hjälpmedel. Det kan vara en duschstol, en rollator eller något annat. Rätt hjälpmedel kan vara det som gör hela skillnaden mellan att klara sig själv eller vara beroende av hjälp.
– Jag visste hela tiden att jag ville jobba med människor, berättar Martina. Men inte på vilket sätt. Det var min mamma som föreslog att jag kunde bli arbetsterapeut. Jag gick utbildningen i Jönköping.
– Min första kontakt med det här yrket var när jag spelade handboll och själv blev skadad, berättar Fanny. Då fick jag sjukgymnastik och tyckte att det verkade intressant. En kompis hade kommit in på programmet i Linköping, så jag sökte också dit.
Fanny blev färdig med utbildningen lagom till att titeln ändrades från sjukgymnast till fysioterapeut.
– Först var jag mest inriktad på idrottsskador och primärvården, berättar hon. Jag jobbade i Hultsfreds kommun, men valde att söka mig till Västervik. Jag hade hört att de hade hemrehabilitering i Västervik och att det var en stor arbetsgrupp. Det verkade intressant.
– Det bästa med jobbet är att det är så fritt, tycker Martina. Att få planera sin egen dag och inte behöva gå inne hela dagen.
Båda trivs med arbetsgruppen.
– Alla är ambitiösa och måna om att göra ett bra jobb, säger Fanny. Det är kul och utvecklande.
– Vi sysslar ju inte med akutvård, konstaterar Martina. Men det vi gör kan ändå vara helt avgörande för patientens liv och livskvalitet.
Är du också intresserad av att jobba med rehabilitering?