Vattendirektiv

Enligt EU:s ramdirektiv för vatten så är ”vatten ingen vara vilken som helst utan ett arv som måste skyddas, försvaras och behandlas som ett sådant”.

Vi har i Sverige arbetat med att förvalta våra vatten sedan länge. År 2000 infördes EU:s ramdirektiv för vatten så att arbetet ska kunna samordnas och ske på ett likartat sätt inom hela EU. Målsättningen är att uppnå en god vattenstatus. Det betyder att såväl tillgång som kvalitet på vattnet ska vara god.

Arbetet bedrivs i cykler om sex år och där den pågående cykeln sträcker sig fram till 2027. Initialt ska alla vatten kartläggas och klassificeras. Genom övervakningsprogram samlas data in och alla vatten delas in i vattenförekomster. Baserat på det underlaget bedöms vattnets nuvarande status, statusklassificering.

Med stöd av klassificeringen arbetas miljökvalitetsnormer fram. Dessa är mål för vilken status vattnet ska ha vid en viss tidpunkt. Efter det görs en riskanalys i syfte att bedöma hur stor risken är att vattenförekomsterna inte når upp till normen.

Från det samlade underlaget fastställs sedan åtgärds- och övervakningsprogram.

I slutet av en förvaltningscykel ska den också summeras i en förvaltningsplan och redovisas för EU-kommissionen.

Vattenmyndigheterna

Sverige har delats in i fem olika vattendistrikt. Ansvariga för arbetet är fem olika länsstyrelser som har utsetts till vattenmyndigheter.

Det är Havs- och vattenmyndigheten, HaV som samordnar vattenmyndigheterna och tar fram föreskrifter samt rapporterar till EU.

För grundvatten så är det Sveriges geologiska undersökning, SGU som tar fram föreskrifter och vägleder.