Västervik

Historia

Den första orten med namnet Västervik låg längst inne i Gamlebyviken, där nu Gamleby finns. 1275 nämns Västervik som stad och staden flyttades 1433 till sitt nuvarande läge. Då bad Sveriges kung Erik av Pommern, borgarna i Västervik att slå sig ner närmare havet, i skydd av Stegeholms slott.

1517 härjade danskarna i Västervik. Efter detta gynnades staden av Gustav Vasa som lät bygga ett skeppsvarv. Staden höll sig utanför Dackefejden. Det uppskattade Gustav Vasa som skonade staden från de hårda eftergifter som drabbade övriga Småland efter kriget. Trots nya danska härjningar 1612 och 1677 blomstrade staden med en växande export. Bland annat av järn från bruken i Tjust och sågade trävaror. Under frihetstiden anlades flera manufakturer och ett nytt varv, och borgerskapet tog i det följande starka intryck av den blomstrande bruks- och herrgårdskulturen i Tjust.

Järnvägsbyggen till Hultsfred, Norsholm och Vimmerby 1879-1906 medförde ökad aktivitet och befolkning. Järnvägarna byggdes smalspåriga, vilket på sikt blev hämmande. Staden blev ett säte för arbetarrörelsen, och under första världskrigets slutskede 1917-1918 bildades arbetarråd som höll på att ta över kontrollen över hela staden. Skeppsvarv, pappersbruk, fiske, spikfabrik, stenhuggerier, tändsticksfabrik, mekaniska verkstäder m.m. blev basen för stadens industri.

Västervik idag

Västervik är centralort i kommunen och har idag runt 22 000 invånare.

En bild från bygden

Här låter vi en person från området själv få ge sin bild av bygden.

"Där man föds och växer upp lämnar ett fingeravtryck i dig. En fullständig karta över doft, handlingar, hörsel och synintryck. Det kan vara positivt laddat eller negativt. Kryddat med lättja eller tyngd. Saknad eller omättlig kärlek. Men det finns där, och det är ditt personliga.

I mitt fall så har Västervik, och dess starka uttryck i natur och upplevelser gjort ett hundrafaldigt intryck. I såväl handlingar bilder och ljud, som successivt har dragit mig tillbaka till min barndomsstad.

Ju äldre jag blev så insåg jag att jag saknade vissa saker. Då mitt fingeravtryck alltid påkallade mina minnens tolkningar. Jag bar alltid med mig dofterna av Östersjöns bris som förde med sig en hel palett av vår arkipelags flora. Måsarnas omättliga skrin efter en partner och ljudet av en tändkula som sakta tog sin pilot ut i sommarkvällen."